Europacupen!

Sveriges lag kom trea i Europacupen!! och Lena och Tanni slutade som tvåa individuellt!! Helt otroligt bra!! GRATTIS!! Vann individuellt gjorde Anja Möller från Tyskland!!! Anja, Katja och Jörg i tyska laget trampade runt Ampton tillsammans med oss!

Europacupen!

I helgen håller vi alla tummar och tassar för Birgitta & Skipper och Sveriges lag som startar på Europacupen i Italien!!

Kentas betraktelse

Vad hände egentligen? Jag vaknade upp i landet som heter England och allt var superkul! Jag fick apportera fasaner. Det var kul! Det gick till och med bra att sova i bilen. Nu är allt svart...hur jag än lägger pannan i djupa veck och funderar så förstår jag inte vad som hände. Slut på fasaner. Nu är det skitiga tygpåsar som gäller igen. Svart....nån har släckt lyset tror jag....

24 oktober

Snyft! Vi måste åka hem! Ja, bara Janne och jag för Birgitta är kvar i Paradiset. Vi steg upp mitt i natten för att hinna med en färja i Dover 4.30. Framme i Dover kom vi på att vi inte visste om det var Sea France eller PO Ferries som gick 4.30 men oftast gick de med 10 minuters mellanrum så vi åkte in i en kur för PO Ferries. Jo, färjan skulle gå 40. Okey sa vi och betalade. Väl inne på området konstaterade jag på lappen vi fått att det inte var 4.40 utan 5.40!! In och fråga på Sea France om det gick att byta. Nej, det var för sent. Jaha sa vi och åkte och ställde oss i kön för.....just det, Sea France. Vi stoppade nogsamt ner alla lappar som visade PO Ferries i handskfacket och åkte på färjan. Och färjan gick utan att de slängde av oss:-)

Sen var det åter en massa länder som skulle passeras, fast åt andra hållet. 150 mil och två färjor senare var jag hemma på Sofiebergsvägen kl. 20.30! Inga köer, inga väntetider och en snabb chaufför gjorde att åtminstone jag fick en god natts sömn. Andra fick visst sitta uppe och elda halva natten:-)

Jag har haft två fantastiska veckor i England! Och jag kan inte annat än att skicka en STOR KRAM till vår fantastiska reseledare Birgitta som fixat allt detta!! Och till Janne som står ut med en extra fru:-))

23 oktober

Graham skulle döma one day open stake på Knowle Game Farm i Kent och vi fick följa med. Mitt i smeten igen. På morgonen samlades domarna och provledningen på en pub för att äta frukost och sedan bar det av till samlingen. Jag försökte dessutom på morgonen att få en veterinär i närheten att se på när Grynet och Ken fick Drontal och Exspot och skriva på passen. Men nej det gick INTE. Hundarna var inte registrerade hos den veterinären och därför kunde de inte skriva på några papper. Birgitta och Will blev officiell picking-up och Janne och jag hamnade också i linjen bredvid deltagare och domare. På bilden nedan har vi precis börjat gå och damerna i förgrunden fick lämna linjen på första fällda fasan efter att ha blivit eye-wiped av hunden som sedemera vann. Tufft!
Utsikten gick inte att klaga på. Däremot klagade damen som gick bredvid mig och som var observatör från The Kennel Club. Hon hade fördragit lite mer gräsmatte-liknande vegetation:-)

Några av deltagarna som väntar på sin tur att gå in i linjen. Det var ett namnstarkt fält som tävlade.

Domarna konfererar mellan apporterna. Av de tolv hundarna som startade försvann snabbt hälften genom eye-wipe.
De har helt fantastiska prisbord i England!

På kvällen var det pub-middag och födelsedagskalas för Birgitta! Först var Janne och jag iväg och fick hundarnas pass stämplade hos veterinären genom Grahams försorg. Han fick också tjata ett tag innan de tog in oss. 50 pund kostade det att få en stämpel i passet! Sen iväg till puben White Hart, med Graham, Sue, Geoff och Sue, och ytterligare en fantastisk middag. Vem sa att engelsk mat var äcklig!?!

22 oktober

Näst sista dagen och var medbjudna att apportera på familjen Greenwoods jakt på Balcombe Estate.Jakterna är halva byns angelägenhet och har gått i arv i generationer. Det är svårt att förstå vilka traditioner som ligger bakom jakterna i England.

Tweeden som familjen hade på sig och även gamekeepers har en speciell ruta som är Balcombe Estates egen.

Dagen till ära fick jag föra Ers Majonäs Pippirull runt ägorna:-)

Fåglarna plockades upp med något som liknade en kamo-färgad golfbil och som sagt så är detta en angelägenhet för alla så barnen sprang runt och samlade ihop fåglarna och såg till att de hängdes upp ordentligt.

21 oktober

Slut på denna del av äventyret och vi pallrade oss upp tidigt på morgonen för att åka söderut till Graham och söndagsträningen. Samtidigt sa vi hej då till Anders och Åsa som efter en månad styrde hem mot Sverige.

19-20 oktober - Livermere Hall

Ytterligare två underbara dagar där vi vandrade upp och ner längs fälten i solskenet. Man somnade garanterat ovaggad varje kväll.

Birgitta och Harald höll koll på varsin flank av linjen som de två sista dagarna utökades. Här jämförs antal apporter.
Träden var verkligen magnifika och någon slags variant av tall. Och dag fyra fick vi äntligen se en muntjac!!
Och Ken hann apportera ett par fasaner innan hans hjärna brann ihop. Kanske inte så konstigt fjärde dagen på linje för första gången i sitt liv. Så vi avslutade deltagandet och gick till bilen. SKa väl erkänna att jag då var rätt besviken men med lite distans så skötte sig Ken jättebra i England.

18 oktober - Livermere Hall

Ny dag i Paradiset. Tänk att det ibland kan vara så enkelt att stiga upp tidigt på morgonen:-)

Idag fick vi åka fina gamla militärbilar ut. Tydligen lika gamla som Peter Hammond berättade han för mig när vi åkte hem på kvällen, eller som han sa: -From first World War, however, don't mention the war:-)

Vi hamnade ute bland grisar! eller rättare sagt i majsen bredvid grisarna.

Efter att ha gått en bit började gäss glida in över oss och vem fick ner den enda gåsen om inte Birgitta! Snyggt jobbat! Grynet gjorde också ett snyggt jobb:-)

Ken fick hämta en fasan. Han var riktigt duktig på att markera nedslagsplatser och dammsuga runt i betorna efter fågeln. Första gången han apporterade fasan som de var lite svåra att bära. De rinner liksom ut ur munnen igen.

En av Jurgs fina golden har hämtat en fasantupp.

Dagens vandring slutade nere vid vattnet och det blev efterapportering efter några City-jägare. Ken var ju inte så mycket att skicka utan Skipper fick jobba hårt i det kalla vattnet. Ken som inte förstod riktigt vad det handlade om fick ändå in några änder genom att kolla hur mormor gjorde.

17 oktober - Livermere Hall

Så var det då äntligen dags för våra fyra jaktdagar på Livermere Hall och Ampton Shoot i Suffolk, strax norr om Bury St Edmunds. Vi vaknade klockan sex på morgonen i vår stuga Rede Hall och regnet öste ner! Naturligtvis, här har det varit vackert väder sen vi kom till England. Men det tog inte lång tid innan det klarnade upp och solen åter lyste över oss. Dagen började med frukost på Livermere Hall där Peter Hammond och hans fru Elsie bor. Full English frukost var det med ägg, toast, korv, bacon mm. Inte min favoritfrukost men det fanns flingor också.

Sen var det dags att göra sig redo. Peter Hammond himself skulle ledsaga oss runt.

Vi är redo att äntra scenen. Kolla, ingen tweed så långt ögat når:-)

Anders och Åsa är också redo. Ecco är alltid redo vilket nog var tur för honom för han hade fyra hårda dagar eftersom Anders och Åsa turades om att gå med hund och skjuta. Och med bara en hund så resulterade det i fyra heldagar för Ecco.

Kolla in bilen bakom dom. En Maserati! Det var nämligen inte bara vi som var där utan in på gården körde den ena tjusigare bilen efter den andra och ur steg kostymklädda herrar från London City (min egen fantasi:-)) som svidade om till jaktkläder och gick ut och jagade med sina kompisar (eller var det mutor:-)).

Harald Hubert med Kens faster Keena bredvid sig drar ordningsreglerna och är naturligtvis klädd enligt utskickad dress code:-)

Och äntligen började det! Jag hade hört talas om vegetationen på Ampton så det var bara att kasta sig in i den. Manshögt med en gång, tistlar, nässlor och annat trevligt. Ken tyckte inte att det var någon större höjdare. AAAJ, det gör ont! Sluta gnäll och gå fot!

Det blev snart bättre med "bara" betor, tistlar och nässlor:-) Och alldeles underbart! Kan man verkligen ha det bättre än så här! Ken och jag är i England, i ett betfält som kryllar av rapphöns, fasaner och harar, och solen skiner.

Lunchen intogs utomhus och återigen hade Elsie dukat upp en massa god mat.

Efter lunch var det min tur att skjuta. Lätt sammanbiten:-)

På Ampton finns dessa trevliga varelser. De ser ut som små hundar/rådjur med små horn, konstiga hål under ögonen och långa hörntänder som sticker ut! De heter Muntjac och jag slog upp dem på Wikipedia http://en.wikipedia.org/wiki/Muntjac . De uppkom för 15-35 miljoner år sedan!! Hoppas att jag får se en levande.

På kvällen hade Elsie igen åstadkommit storverk och bjöd på middag med varmrätt, efterrätt, ost och kex samt kaffe. Vilken dag vi har haft! Jag längtar redan till i morgon!

Huseby julmarknad

I natt har det blåst och kommit snö men i morse vaknade vi till strålande sol och en aning vitt på backen. Som gjort för att åka på Huseby julmarknad tillsammans med mamma. Via länken här http://www.husebybruk.se/ kan ni få en aning om hur fint det är. Vi köpte Huseby-glögg, Bräutigams-marsipan, en jättevacker krans till dörren mm. Bräutigams var tidigare ett konditori i Göteborg där vi alltid fikade på shoppingturerna. Tyvärr stängt sen många år tillbaka.

Har hunnit vara ute och träna hundarna en sväng också. Ken kom ihåg TRE stycken dummies som var utlagda som linjetag!! Sen gjorde vi stopp-signaler med tennisbolls-kastare. Det var lite konstigt med snöiga tennisbollar:-)

Nu fortsätter reseberättelsen!

SNÖ!!!!!

Vaknade i morse och det var SNÖ ute! BLÄÄÄÄ!!!! Och lägg till det regn under morgonpromenaden. Ken lyfte högt på tassarna när han kom ut och undrade vad som hade hänt med världen. Det tog dock inte lång tid förrän han rejsade runt som en galning och terroriserade de, som jag, lika äcklade damerna.

I helgen var vi och apporterade både lördag och söndag. Fint väder men lite blåsigt. Eftersom Twiggy löper så fick Ken följa med. Det var rätt gott om apportörer så försökte placera oss lite strategiskt i utkanten av linjerna och hämta någon enstaka apport. KEn skötte sig bra. Sista drevet på söndagen gjorde jag dock misstaget att skicka honom under pågående skytte vilket resulterade i att jag fick stå ensam under resten av drevet medan Ken sprang omkring och kollade vad som hände överallt. Skönt i det läget att ha en svart labrador, dvs ingen vet vems hund det är :-)

16 oktober

Det tog oss 3,5 timme att köra till Exbury! Totalstopp! Så inte hann vi till samlingen och allt var tyst och öde när vi äntligen anlände. Så vad gör man? Jo, vi började gå runt bland hus och växthus och till slut hittade vi en man som undrade vad vi letade efter och som började ringa och sen eskortera oss till provplatsen! Väl där möttes vi upp av en annan man med spaniel som slussade oss fram till rätt plats. Mitt i smeten som vanligt:-) Vem sa att Engelsmän inte är vänliga och hjälpsamma!!

När vi kom på plats var domarna i full färd med att skicka hundar. Kvar efter första dagen var nio stycken, bland annat tiken som var mamma till Raven-sonen vi såg på provet i Firle. Hon blev tvåa.



Ännu en fantastisk dag och nu är det dags att lämna West Sussex för några dagar och åka till Great Livermere och Ampton Shoot. Men först inkvartering på Rede Hall. Återkommer snart med fortsättning. Nu ska vi åka och apportera i dagarna två.

15 oktober

På söndagkvällen anlände Anders och Åsa från sitt äventyr i Skottland. Vi med dem på "vår" Public Footpath. Graham hade åkt iväg tidigt för att döma 2-dagars Open Stake vid Exbury som ligger i New Forest National Park.

Sen var det träning vid dammen och Ken hoppar även fårstängslet!

Och naturligtvis var Ecco tvungen att få testa kålen innan vi åker till Livermere.

Vi hann även med en shoppingrunda och sen en härlig middag innan vi gick till sängs för att hoppa upp tidigt imorgon och åka ner till Exbury.

14 oktober

Söndag och träningsdag. På förmiddagen hade Graham en grupp med mer rutinerade hundar där Birgitta och Janne var med med Skipper och Grynet.

Man går på linje och tränar markeringar och dirigeringar i olika terränger och med hinder som diken, fårstängsel mm. Ormbunkar, kål, nässlor, tistlar, ju kämpigare desto bättre. Nedan är det Hector som kommer i full fart.

På eftermiddagen var det juniorernas tur och då fick Ken vara med och fundera.

Markering på andra sidan dammen och ville man så kunde man få markeringen på andra sidan ett fårstängsel som var uppsatt för träning.

Markeringar i ormbunkar....

....och sen gå på linje och få markeringar igen. De har det rätt bra i England som slipper träna stora, tråkiga sök....