25-öringar finns kanske inte längre...

...men någonting har iallafall trillat ner hos Ken:-) I onsdags fick han vara sparring åt en ung labbetik från Kalmar som kom och tränade. De fick gå fot och vi gick igenom bra sätt att träna linjetag och ut-kommandon. Det verkar som att den Ken som kändes som min drömhund innan han blev 6-7 månader börjar titta fram igen under ostkupan. Känns väldigt bra! Nu kan vi börja träna ordentligt!

Om detta beror på kastreringen eller inte är ju omöjligt att svara på men han har INTE blivit deprimerad iallafall:-) Det är full fart som vanligt. Skillnaden är väl att han numera oftast står på alla fyra och kissar även om han inte har slutat att lyfta på benet samt att han inte är lika intresserad av goda doftfläckar. Summan av det hela än så länge är att jag inte skulle tveka att göra det igen med en hane som ändå inte ska gå i avel.

I helgen ska vi till Jönköping och vara hundvakt. Snöret bor hos mamma nu för hon blev sämre när hon var tvungen att springa upp och ner för trappan hos mig. Ska kika hur hon mår nu efter någon vecka utan trappa. Men det är väl bara att inse att hon har nog inte så lång tid kvar. Det är nu ett år sedan hon hade sina två anfall av "diskbråck".